Christmas tag

Andra advent till ära kör vi en Christmas tag!

Favorit julfilm?
Elf! Den får mig alltid att skratta

Favorit julfärg?
Rött skulle jag tro…. Men grönt är också fint :)

Är du uppklädd eller har du myskläder på julafton?
Uppklädd, gärna i något juligt om jag hittar.

Om du skulle köpa en julklapp till dig själv, vad skulle det vara?
Tid….. och på tal om det, kanske en ny klocka.

Öppnar ni julklapparna på kvällen eller på morgonen?
De få vi fortfarande har öppnas på kvällen. Jag och sambon öppnar på morgon/förmiddag ibland.

Vad ska du göra på jullovet?
På Högskolan har du inte jullov. Terminen pågår till mitten på januari. Men under juldagarna ska jag göra vad jag vill och jobba men måste högst troligt även lägga mycket tid på studierna.

Har du haft en grön gräsmatta på vintern?
Många gånger. Välkommen till Skåne 😉
tree2014

blogstats trackingpixel

Same same but different?…

Nu har det ekat tyst här ett tag. Jag ber om ursäkt men skolan går på högvarv just nu. Men jo, jag rider fortfarande de kära varmbloden. Perben är fortfarande satt på vila så det har blivit tre turer med Orchidea än så länge. Glädjande är att jag hittar mer och mer av henne varje pass. Har man inte ridit henne på länge är man lite lost i början (nu talar jag för mig själv men hon är inte helt lätt att reda ut om man vill mer än bara gasa och bromsa). Förra gången jag fick en spontantur med henne (länge sedan nu), när hon behövde ett lättare pass för att inte stelna till efter ett event, kändes det som fylleridning de första 100 meterna…

Orchidea och Perben är otroligt olika att rida. Men jag tackar och tar emot då det (förhoppningsvis) gör mig till en bättre ryttare. Jag tackar inte att Perben måste vila, men ni förstå nog hur jag menar….

wpid-img_20150309_161732.jpgOrchidea

2015-10-24 2Perben

blogstats trackingpixel

Orchidea’s back

Tyvärr har Perben lyckats slita av sig ena skon i hagen så hoven tagit stryk. Han får tyvärr vila och jag får kela massa med guldpojken så får vi se om vi kanske kan rida lite på gräs sen. Under tiden finns massa mer tid att spendera med kära Orchidea. Idag fick hon sin första ridtur på tre veckor om jag hörde rätt (även hon har sprungit av sig skor i hagen men är redo att ridas igen).

Efter att ha mockat ut hos hästarna tog vi ut Lillan och Orchidea på en tur i mörkret. Båda töserna behövde få ”springa av sig” och vi hade inte så stora krav på hästarna. För min del var det mest fokus på att hitta/komma ihåg hur jag ska rida Orchidea då det var ett bra tag sedan sist. Oj vad hon var nöjd av att få vara med på tur och jobba lite! Ingen slängtrav trots taggad häst utan ökad trav istället, jisses vad mycket mark vi tog i varje steg, haha! Såklart susa vi inte runt i ökad trav hela rundan, det var bara när damen behövde få springa av sig lite.

Några traditionella ”plogförsök” gjorde hon där hon drar ner huvudet och ökar, och ”plöjer fram”. Men det fick jag styr på då muskelminnet kicka in och vi avslutade med lite lätt jobb i skritten för att hitta tillbaka till det mer grundläggande. Gjorde halter för säte och sidoförflyttningar för att börja hitta lyhördheten och varandra. Hon frustade högt och nöjd i vartannat steg, då blir man glad! Hon är så speciell den hästen. wpid-img_20150419_145834.jpgCapturewpid-img_20150309_161732.jpg

blogstats trackingpixel

Stjärnan!

image

Han är en stjärna! När första snön kom gjorde i vårt bästa trav någonsin!

Trava är det Perben kan och är stensäker på, enligt honom. Men det är den supersnabba traven vi pratar om då. Jag testade på en ny uppvärmning med mycket fokus på lyhördhet. Och snacka om att det gav resultat!

Han fick trava hela långsidan på ridbanan, men vi stannade innan staketet kom. Inte svänga och springa vidare. Så småningom sakta vi endast av till skritt, svängde antingen höger eller vänster och gjorde halt. Ibland tog vi en sväng i trav och fortsatte en bit. Kort och gott, känslan när han har fullt fokus på mig för att staketet kommer närmre och närmre, och bara väntar på att jag ska berätta vad vi ska göra. Helt fantastiskt.

Vi jobbade mycket med volter och sidförande skänkel för att sedan avsluta i den lugnaste och mest harmoniska traven vi har haft!

Han är helt enkelt bäst!

blogstats trackingpixel

Orchihäst

Som jag sa i tidigare inlägg ska jag berätta om gårdagens ridlektion. Till att börja med kan jag berätta för er som inte vet, att jag rider 1 gång i veckan på en ridskola. Igår trodde vi alla att vi skulle hoppa bana, men det visade sig vara framdelsvändningar och skänkelvikningar planerat för dagen. Min häst, Laretto, skulle vila om någon inte kom vilket alltid är en jobbig situation. När kan man konstatera att någon inte kommer och hinna göra i ordning en häst?

15 min innan lektionen skulle börja var det två ryttare som inte dykt upp varav jag började fixa den ena hästen, Bizkit, då det såg ut som att det skulle bli annan häst för mig. Så blev det. Jag fick rida lille Bizkit på under 160 i manken (skulle jag tippa på) men hjälp vad mycket häst att rida! Mina överskänklar fullständigt brann efter 30 min. Vilken liten slingrig orm!

Senast jag red Bizkit var min absolut första termin (år 2013), alltså när jag började lära mig rida. Han är en väldigt snäll liten häst för nybörjare, men när du väl börjar kräva att han ska jobba, då får banne mig du också jobba!

Sådana slingriga hästar brukar jag kalla Orchihästar. Det är precis som med Orchidea, ”åker” du bara häst är det rena rama fylleridningen. Det går inte!

Vi fick i alla fall till någon enstaka skänkelvikning i skritt utan att han sköt ut bogen, flöt iväg eller försökte gå ifrån mig. När jag väl hittade finessen kändes det riktigt bra, men jisses vilken påfrestande väg dit. Men det är inte mer än rätt, det är jobbigt att rida!bizkit2013

Bjuder på en bild från min första termin, på Bizkit. 

blogstats trackingpixel

Träningsvärk

Godmorgon säger jag några dagar för sent egentligen. Jag red i onsdags, idag är det fredag.

I onsdags red jag ut med Perben en sväng. Vi undvek asfalt i hopp om att bakskorna ska sitta kvar till hovis kommer och fixar nya (än så länge är dom kvar!). Jag var beredd på ett energiknippe till häst och blev allt bra förvånad när jag kunde hålla honom i en jämn trav. Dvs inga försök till ökning av honom. Detta i sin tur resulterade in att jag kunde lägga mer fokus på min sits i lättridningen. Det är betydligt lättare i ridhus då det inte finns så mycket för Perben att titta på/hitta i buskarna etc. Men man tager vad man haver och gör det bästa av situationen.

Hur som helst. Vi kunde trava en lång bit vilket kändes skönt då jag tror Perben behövde få jogga lite och röra igenom kroppen lite. Fattar ni eller blev det bara otydligt?

Allt var frid och fröjd tills vi kom till bonden med utgödslingsmaskin (tror jag det heter och är). Det var nattsvart vid det har laget och vajrarna slog i vinden. Perben kunde inte för sitt liv lista ut vad det var för ljud och försökte vända hem ett par gånger (blev 2-3 piruetter men ingen spring). Det hela resulterade med att vi kom förbi i trav (då är det inte lika farligt) fast med en bra omväg ut i diket och lite till. Det var ju kul tänkte jag som visste att vi skulle vända lite längre fram och rida samma väg tillbaka. Haha, miljöträning var det ja!

Han var lite stirrig efter de farliga vajrarna så jag fokuserade på att få honom i lugn skritt igen vilket kom efter ett tag. Vi skulle först förbi hans spökhus och lite andra läskiga saker som en fågelskrämma. Vi kom till vår vändplats och Perben var lugn. Gött då sjunger vi hela vägen förbi bonden med vajrarna så min hjärna är på annat än det Perben blir rädd för.

Vi tog det i trav denna gången också. Men vi höll oss på vägen och Perben hittade något som reflekterade ljuset från pannlampan som han tittade på istället och glömde totalt vajrarna som lät. Sen ville han springa mer. Oj vad han ville trava och galoppera men jag höll inte med. Nu skrittar vi. Efter otaliga övergångar/inbromsningar/förhållningar/halter accepterade han läget och skrittade på med ordentliga steg hem.

Jag var helt död i överskänklarna, och vaknar dagen efter med galen träningsvärk längst ner i magen och i ryggen. Då var det bara att gå på ridlektionen. Men det kan jag skriva om i ett annat inlägg :)wpid-20151106_195233.jpg

blogstats trackingpixel

Dressyrträning nr 2

Nu ska jag berätta om vår dressyrträning i lördags!

Vi hade turen att få tillåtelse att va i ett ridhus och kunde komma undan vinden. Lyx! Jag & Perben var sist ut idag igen. Vi red fram en stund innan vi begav oss till rishuset, sen gick jag runt med honom ett bra tag i ena delen av ridhuset innan jag satt upp igen och travade fram lite mer.

Det verkar funka för Perbens huvud att får promenixa en stund innan allvaret börjar, vi blev så illa tvunga att göra det dagen innan också och han lyssnade fint i skritten efter det och var full koncentrerad på mig, trots att i var ute.

I alla fall. Vår tur om och vi började på volt. Min tränare sa ganska direkt att det var en helt annan häst idag än sist, (hurra!) och det kunde väl ingen som såg oss förra gången missa egentligen. Det blev fokus på min sits idag, love it. Fy faaan vad jobbigt ska jag säga! Men satan vad Perben visade sin superstjärnesida. Jag trodde på riktigt inte att vi kunde/var redo att åstadkomma det vi gjorde.

Sedan sist har jag och Perben kämpat med volterna och sidförande skänkel. Idag utmanades vi att ställa inåtvolten, för att sedan ställa utåt. Minska och öka volten för skänkel. Satan i gatan vad jobbig men jag hittade en ny del av min överskänkel som jag har haft svårt att komma åt och helt plötsligt blev den en annan häst.

Jag höll på att brinna upp så mycket benmusklerna jobbade men när Perben gör sin bästa sidoförlyttning (ökad volt) för höger skänkel, blev slit var värd den träningsvärk som väntar.

Nu väntar mycket fokus på min sits och lösgörande övningar för Perben. Jag måste få tacka min tränare som plockar fram dessa sidor av mig och Perben, för jag tror fortfarande att jag drömt!

Tyvärr fångades inte mycket mer än 1 min i skitt på film men ska se om jag kan slänga upp en bit här. Ni får nöja er med lite skärmdumpar så länge.
image

blogstats trackingpixel